Rockmusik
mars 22, 2008
ROCKMUSIK
Sexualiteten är nazist. Det visste varenda elev
på skolan där du gick. För den är alla undermänniskor
en del av livet. Några är det livet ut.
Du kan bli en av dem om saken oroar dig.
Varför är alla vackra nazister så grymma?
Jo, så de kan kastrera alla de vilsna, äkta, sårade,
som kan tänkas förändra vår art och göra den sanna
rasen obsolet. Alltså dem som aldrig slutar skolan.
Inför sanningen håller vi tyst. Inför den smickrande drömmen,
med massiv fjärtande tillförsikt, drabbas vi av kramp och skrik,
men vad är nazism om inte sex anpassat för massorna?
Det är Calvin SS: du är vad du har
och du ska få rynkor, fjäska och slita när du har mejats ner
fast tårar i hemlighet faller från de varma molnen inomhus.
Les Murray
april 2, 2008 at 9:04 e m
Sedär: från en fullkomligt meningslös dikt till en riktigt bra. Förresten, vad tycker du om den svidande kritik Les Murray gett den i Västerlandet populära multikulturalismdoktrinen?
april 3, 2008 at 8:36 f m
Jag har aldrig intresserat mig för Murrays essäer, för egen del är jag en stark anhängare av rasblandning och degeneration, Tegnérs barbari än en gång. För övrigt är väl liberal multikulturalism inte särdeles gångbart i dessa Billströmstider. Numera är det ju kulturella värden som gäller. Jag recenserade faktiskt Dikter från den efterblivna landsbyggden för tidskriften Mana när den kom ut 2005. Mycket av Murray är ganska intetsägande, tycker jag. Men dikten ovan är fin och ännu bättre är dikterna om hans autistiske son. Politiskt är han dock ingen trevlig gynnare, bondläppen.
ps. Har inte glömt bort att du är tillbaka från Kina, men jag har mycket att stå i för tillfället.
april 3, 2008 at 11:27 f m
Nu var det inte rasblandning han kritiserade utan blandning av kulturer och samtidens dåliga samvetet inför homogena samhällen. Jag tror det var i samband med Cronulla upploppen, om jag inte minns fel, vilket gör det hela än mer provocerande.
Jag är inte heller någon större beundrare av poeten Murray. Men han är en märklig figur: bondläpp, katolik och hyperkänslig. Och odlade han sin karaktär utifrån de förutsättningarna vore det mycket bättre än att, som nu, projicera sitt stackars sargade inre på omvärlden.
Men ibland blir det helt okej. Som dikten här.
april 3, 2008 at 3:02 e m
Sant, sant, det menade jag förstås inte. Ville bara visa min skepsis mot sådan infantil kulturkonservatism, jag kan inte se det som något annat än rädsla och ressentiment. (Här i staden bredvid din finns det ju ett helt politiskt klimat som mobiliserats ur något så patetiskt som mobilstölder, kom igen, hur farligt är det att bli rånad egentligen?) Jag känner till kravallerna, intressant fenomen, och inbillar mig att jag mer eller mindre kan tänka ut Murrays analys utan att jag läst den. Det är tyvärr det som är Murrays stora akilleshäll. Han förvånar sällan. Håller därför med om det du skriver, stort blir det sällan när man som en annan paranoid behöver projicera det egna jagets rädslor på omvärlden. Nej, lite lugn, ödmjukhet och coolness är nog vad vi behöver i tider som dessa. Dina egenskaper, således.