Indisk visdom
december 4, 2007
What To Do
”If we oppose, they’ll throw us out.” ”Opposition is simply not possible.” ”Opposition has no effect- no one bothers.” ”People are not ready to oppose- people don’t give support.”
These types of expressions show the current meaning of opposition. The yardstick to measure opposition and the effect of opposition is the measuring rod of those sitting on heads and shoulders in hierarchic systems. All that is meaningful is visible, immediate and in concrete form. This yardstick is a means to show ordinary people as without any importance.
Whereas ordinary people and ordinary life alone are really important. We need those methods-paths which instead of making-showing the ordinary activities of ordinary people as helpless-insignificant establish their capability, their importance.
As it is ordinary people’s ordinary work that has played an important role in creating this vicious-demonic situation. Similarly, if ordinary people take ordinary steps in opposition then it’ll not take long for the present to become the past. Lifting pebbles by the finger can be done by every one, every day. This lifting of pebbles through coordination will erase the Himalayas of oppression-exploitation.
The basis of respect for person, social respect for person is mutual good behavior and togetherness. It is appears necessary to make these the means and aim of a fruitful-successful life.
_____________________________________________________________
Our labour worsens our conditions. As much as we labor, so much more is lost. New machines, ever new knowledge, instead of providing relief, is our misfortune. Our savings, accumulations are not only smashing human beings but rather the whole earth is being smoldered. In the name of straightwardness, everything is topsy-turvy. It is necessary to think and consider from a new angle.
‘
december 5, 2007 at 2:37 e m
Hm.. Intressant, men det känns som att det är samma gamla problematik. Vad är egentligen opposition, hur kan man tänka opposition från en ny vinkel egentligen? Utan att hamna i en reaktiv position, dvs.. Visserligen är pessimismen maktens tjänare, men som det står skrivet: ”it is ordinary people’s ordinary work that has played an important role in creating this vicious-demonic situation.” Hur finner vi då optimism när det gäller förmågan att producera förändring, utan att reproducera samtiden ännu en gång? Eller snarare: hur kan vanligt folk montera ner Himalaya utan att upphöra att vara just vanligt folk? Kräver inte en sådan händelse något Mer, något utöver det vanliga? Eller är det kanske egentligen lika lätt att avskapa som att skapa, det krävs bara en annan förståelse och andra omständigheter..
december 5, 2007 at 3:45 e m
Krantis tes är väl just att det är tanken på något Mer som är det egentliga problemet, med en sådan tanke uppstår (enligt dem) oförmågan att se sambandet mellan skapande och avskapande – frågan blir då: hur producera detta mer, vilket avbryter avskapandet, jag menar vi frågar oss sällan hur vi skapar detta totaliserande samhälle, utan producerar det helt enkelt. Kranti skulle nog argumentera för att reaktiviteten ligger i oförmågan att acceptera den passivitet och tröghet som kommer med den avskapande handlingen, eller? Kanske är det egentliga problemet att det som krävs är något ”mindre”? Och jag tänker inte bara i deleuzianska termer nu, utan jag tänker snarare just på avskapandet, avskapelsen… att en dylik rörelse handlar om en form av utsläckning. En negativitet verkligen. Buddhismen i politiken: nirvana är ju trots allt inget annat än ett stopp på existensen, på den cykliska pånyttfödelsen. Tala om utsida. Lättare sagt än gjort förvisso, eller lättare osagt än gjort kanske.
december 5, 2007 at 4:06 e m
He he, du har naturligtvis rätt i att det egentligen krävs något mindre, inte något Mer (även om jag har en känsla av det mest rör sig om ordval här; man skulle nog kunna argumentera för att Mer egentligen är mindre och inte ”mer” i kvantifierad bemärkelse, men men.. : )). Emellertid: jag tycker mig inte skönja de slutsatser du drar ur texten, det var väl det jag reagerade på.
”if ordinary people take ordinary steps in opposition then it’ll not take long for the present to become the past. Lifting pebbles by the finger can be done by every one, every day. This lifting of pebbles through coordination will erase the Himalayas of oppression-exploitation”
Det låter för mig som en omformulering av vardagsaktivismen i lätt poetiska termer – ett återerövrande av oppositionen som begrepp och tillhörighet, inget annat. ”Vanligt folk” som ska ”göra om, göra rätt”, som ska _göra_ motstånd, tålmodigt koordinera ner det bygge de själva producerat (implicit pga en ny förståelse av sambanden). Jag ser inte var i texten du hittar en plädering för passivitet, ett teoretiserande av ointresset?
december 11, 2007 at 5:04 e m
Du har kanske rätt, vad jag finner intressant är att Kranti läser de inledande citaten som någon form av avverkande/avskapande verksamhet och eftersom det handlar om en inaktivitet, i det här fallet citatens ”det är meningslöst att göra något”, så måste det väl ändå vara tal om en form av passivitet? Ett o-görande, om-görande, om än endast dialektiskt, reaktivt. Det handlar om den känsla som frågan: ”varför finns det något istället för inget?” framkallar hos mig, för den inger tro att allt som är skapat kunde vara annorlunda, bättre, sämre – eller inte alls. Jag tänker mig att citatens pessimism pekar mot en sådan attityd; att det som är inte bör eller måste vara (det är två frågor: den ena handlar om rättvisa, den andra förnuft/mening) och att detta möjliga icke-vara endast kan skapas genom ett omgörande – vad skulle hända ifall vi inte…?
Nå, du har rätt, det är väl också en form aktivism, en in-aktivism åtminstone. För den reser sig tvivelsutan ur en tillhörighet, att man faktiskt tillhör något man vill fly och transcendera. Att man inte vill vara nöjd med sitt ”där”.
december 11, 2007 at 5:07 e m
Och, förresten, uppmaningen du anför handlar för mig enbart om det; att påpeka detta sköra faktum som förenar och skiljer vara och icke-vara, handling och icke-handling osv. För i sak har de väl rätt? – om ”vanligt folk” upphörde att agera som ”vanligt folk” osv.