Ohnmacht!
maj 20, 2007
I en värld som liknar vår tids borgerliga samhälle går idealismen till spillo och omkommer. Den blir grotesk. I det moderna getingboet tillåts inga idealister. Man måste bli till varg och yla med vargarna, annars blir man löjlig. Det är i denna värld som det unika händer att en människa utropar: Rädda mig, giv mig frihet, gör mig nyttig, annars kvävs jag.
Anatolij Lunatjarskij
juni 29, 2007 at 5:45 pm
…perfekt och mångtydig, dock ej trångt tydlig, illustration till ett bonmot av en juridikfilosof som älskade action om han fick reducera sin egen roll till att vara åskådare…
juni 30, 2007 at 12:02 är
ja, sannerligen, Schmitt och iakttagandet… juristens funktion som tidsvittne tenderar patetiken… det får vi tala om efter helgen.
februari 8, 2008 at 1:36 pm
Fantastisk bild av Malevitj, heter den något?
februari 8, 2008 at 3:34 pm
Ja, den är verkligen mycket stark: “Suprematism: Rött och svart kors.” Tänkte att den kunde fungera som någon form av pendang till Bernhards text…
Malevitjs försök att producera en form av spiritualiserad yta fascinerar mig, tanken är ju att kvadraten, korset, ja, ytan, producerar medan bilden enbart re-producerar. Så kommer följaktligen försöket att reducera måleriet till sin essens och materialitet för att undkomma den problematik fotografiet ställt för måleriet. Malevitjs insikt är dock att, trots att han alltså försökte få måleriet att reduceras till sina beståndsdelar: en yta, färg osv., att måleriet aldrig kan bli identiskt med denna immanens, med mediet (vilket skiljer honom från mycket samtida konst). Snarare var det måleriets inåtvändning som skulle möjliggöra att ytan aldrig enbart blev yta, vilket jag tycker att “Suprematism: Rött och svart kors” skildrar. Känslan av något mer… Ja, det är verkligen en tavla som existerar mot sina beståndsdelar, mot sin fakticitet, och detta just på grund av att den är så reducerad.